Tankar kring SM – Pokerförbundets vara eller icke vara?

Text av Oskar Silow

Jag är nyss hemkommen från Malta där jag deltog i pokerförbundets SM. Anledningen till att jag måste specificera pokerförbundets är, som ni säkert alla vet vid det här laget, att de på senare år fått konkurrens av Casino Cosmopol som sedan 2006 anordnar sitt eget SM. Detta är mycket känsligt för delar av Pokersverige, framför allt de från den gamla skolan som innehar SM-titlar. För den lite yngre generationen är förbundets SM mer som en modernare version av Sällskapsresan där en rolig blandning av karaktärer samlas utomlands en gång om året för ett homegame. Det är faktiskt där värdet ligger i att spela pokerförbundets SM. Många ser det som en chans att komma iväg till solen och umgås med andra darrhänta gamblers.

Anledningen till att jag valde att åka till SM var att 5050-poker, som jag representerar, var en av många sponsorer till detta event, och att resten av mitt team skulle åka. Jag hade heller aldrig varit på Malta och var lite nyfiken på landet i allmänhet. Att fly kylan i Sverige och åka till ett land där man fortfarande kan gå i shorts och bada i havet när det är grått och trist hemma, är förstås en extra morot.

Tyvärr blev resan idel besvikelser. Den första var när jag skulle ta mig till kasinot för att spela Omaha-SM. Det visade sig att kasinot låg en halvtimme från spelarhotellet. Fanns det verkligen inget hotell närmare kasinot eller något kasino närmare hotellet? Ön kryllar ju av både och. Pokerförbundet hade ”löst” detta problem genom att ordna transport till och från kasinot. Av någon anledning jag inte förstår hade de dock valt att låta dessa avgå från hotellet redan två timmar innan turneringsstart, vilket innebar att man var på kasinot en och en halv timme för tidigt. Vad ska man göra där så länge? Det slutade såklart med att de flesta beställde och betalade för egna taxibilar.

Det kostade €550 att spela Omaha-SM, och man fick dessutom göra en rebuy eller add-on för €500. Bra nivå på inköpet och jättebra att man inte tillåter obegränsade rebuys eftersom det förmodligen avskräcker en del från att delta. Ett stort fel var dock att man inte fick mer än 7 500 i startstacken.  Tyvärr är det för lite i en turnering, och med en så snabb struktur är man redan under period 3 pottbunden efter en kontrahöjning före floppen.

Totalt dök 158 spelare upp för att spela Main Event och göra upp om titeln Sveriges bästa pokerspelare. Övriga Pokersverige valde att åka till London och spela EPT, WSOPE eller helt enkelt stanna hemma. Jag förstår dem. Jag hade aldrig köpt in mig själv i SM om jag inte hade varit extremt sugen på en SM-titel. Jag tycker att pengar är viktigare än titlar i poker och då är det mycket dåligt värde att åka till Malta. Omkostnaderna för att vara på Malta en vecka med flyg, hotell och taxi hamnade på runt 15 000 kronor. Den totala summan för turneringsinköpen var €1 050 för Omahan, $1 150 för Main Event och €1 050 för mörkpokern. För att gå jämnt upp på resan var man alltså tvungen att komma minst tvåa i mörkpokern, fyra i omahan eller åtta i Main Event. Riktigt dåligt värde. Speciellt om man är texasspelare och inte tillhör pokerdinosaurierna från Kortoxen, som lika gärna hade kunna göra upp om mörkpokertiteln hemma över köksbordet.

Detta hade pokerförbundet kunnat lösa enkelt genom att schemalägga fler events. Shorthanded, high-roller, terminator, shootout, sökö, heads up, HORSE, stud, limit osv. Ska man ha Svenska Mästare ska man väl ha det i alla pokerformer, eller? Dessutom hade fler sidoevents troligtvis lockat fler spelare till Malta. Det blev visst ett HU-event till slut, synd bara att de inte annonserade ut det i förväg.

Under Main Event utlyste man också att alla spelare skulle få en ”goodie-bag” som skulle delas ut under eftermiddagen. Ett mycket trevligt initiativ, tyckte de flesta, och att man dessutom fick vänta ett par timmar på den gjorde att förväntningarna var höga när de många stora vita påsarna bars in i lokalen. Jag tror jag talar för alla när jag säger att ”goodie-bagen” var ett skämt. I botten på den stora vita påsen låg ett par reklamflyers från olika pokerbolag. För att uttrycka det i pokertermer: LOL! Om de ska kalla det en goodie-bag så låt varje pokerbolag bidra med en godsak. En banan, vattenflaska, halstabletter, kortlek, proteinkaka eller något annat som uppskattas av pokerspelarna till en liten kostnad. Ska det bara ligga ett par tråkiga flyers i botten kan de lika gärna lägga dem på bordet direkt och spara in kostnaden för påsen.

Ett annat stort snedsteg av Pokerförbundet var att de utlyste en bounty på dubbla titelhållaren Ferit Gabrielsson inför Main Event. Hur kan man ha en bounty på titelhållaren i ett SM? Ska inte alla ha samma förutsättningar när man gör upp om titeln? Dessutom hade de inte frågat Ferit först utan han blev lika överraskad som resten av spelarna av detta utspel. Riktigt ogenomtänkt av Pokerförbundet och det fick till följd att Nordic Bet i sin tur gjorde ett utspel och utlyste en bounty på den som slog ut Ferit. Fel? Ja visst, men ändå rätt av dem att sätta ner foten och visa hur fel det blir med bountys. Bountyhistorien förstärker bara bilden av den här turneringen som en riktig Kalle Anka-turnering.

Tyvärr finns det mer negativt att säga kring organisationen av SM. I Main Event låg raken på 15 %. Varför så högt? Som jämförelse brukar raken i Casino Cosmopols SM vara 5 %. Då dag två skulle spelas annonserade man ut ett sidoevent: ett €20+€5-event med fria återköp. Självklart ledde det låga inköpet till galet spel och många återköp. Vad som inte förklarats för spelarna och vad definitivt inte är vanligt förekommande var att även återköpen rakades. Efter högljudda protester så lyckades till slut spelarna få det ändrat, men det skulle aldrig hänt från början.

Med cirka tolv spelare kvar i Main Event så upptäcker jag att det fortfarande är två tjejer kvar i turneringen och kommenterar att detta är kul för pokern. Då säger någon att en av tjejerna åkte ut för en stund sen. Hon satt dock fortfarande kvar vid bordet en lång stund efteråt och samtalade med andra spelare medan spelet pågick. Jag trodde inte det var sant. Otroligt oseriöst att tillåta detta i ett kritiskt läge av turneringen där en SM-titel, och mycket pengar, står på spel.

Under SM fick jag höra av en annan pokerspelare att någon ur Pokerförbundet uppmanat honom till att bojkotta Casino Cosmopols SM för att stödja Pokerförbundets arbete, och visa att man tycker att deras SM är det riktiga. Personligen tycker jag att om någon turnering ska bojkottas så är det väl den där organisationen brister, den där man lämnar turneringsveckan och känner att mycket kunde gjorts bättre. När jag sa detta så sa någon till mig att om vi bojkottade förbundets SM så skulle de gå under. Än sen då? Pokerförbundet borde vara en spelarorganisation som arbetar för att förena spelare och förbättra bilden av pokern som ”sport” i Sverige. De borde arbeta som en enad front för pokerspelare i juridiska frågor och skattefrågor. Idag gör Pokerförbundet inget mer än att anordna ett dåligt SM. Då uppstår frågan, fyller pokerförbundet längre någon funktion?

För mig finns det numera bara ett SM, och det spelas i Sverige, men om Ole och Stig-Helmer ska ut och resa igen så kanske jag ändå följer med på Sällskapsresan nästa år också.

Oskar Silow
Pokerbloggare och 5050-pro