Jag gjorde en re-entry

Jag har aldrig varit i Bratislava. Aldrig satt min fot i Slovakien. Det har i ärlighetens namn inte varit i närheten av top of mind på resmål jag planerat att besöka, trots att jag så klart varit väl medveten om att SM i poker spelats där under några år nu.
De filmer jag sett som utspelar sig här.Hostel och Eurotrip, är knappast några vykort som lockar turister, men samtidigt kan jag inte säga att jag bar på några negativa fördomar om varken staden eller landet. Och dessutom har jag slovakiskt påbrå. Min farfar växte upp i ett litet samhälle i östra Slovakien, även om nämnda ort numera ligger i Ukraina efter mer än en flytt av landsgränser efter andra världskriget. Bara en sån sak borde ju faktiskt borga för att jag förr eller senare borde besöka landet.
Någon gång i våras, efter samtal med pokerförbundets ordförande Mauritz, började dock en längtan spira efter att faktiskt öppna den där dörren till pokervärlden igen. En dörr som för mig har varit stängd i nästan sex år, efter att jag lämnade mitt jobb i pokervärlden.

Poker-SM, mitt avsked och min comeback

Efter ett decennium av att skriva, resa, rapportera på heltid, och leva mitt liv i en värld som i många avseenden blev min andra familj, trodde jag att jag var helt klar. Jag lämnade också i en tid när jag mådde rätt dåligt på ett personligt plan, vilket nog bidrog till att jag inte gjorde någon riktig closure. Det förstod jag nog inte då, utan ville bara bort. Inte från människorna, utan från jobbet. Trots att jag älskade mitt arbete med pokern. Trots att jag älskade människorna. Ni, i spelarkollektivet som alltid tagit in mig som en av er. En vän, en familjemedlem. Men jag själv var klar där, dörren var stängd.
Men sagt och gjort, biljetter bokades, och jag och sambon skulle ner. För att turista, för att stå bredvid och titta in. För att visa henne den värld som en gång varit min. Men jag visste inte hur det skulle kännas. Skulle jag känna mig utanför, skulle det kännas konstigt? Skulle jag ens tycka om det?
Redan första kvällen på plats insåg jag att jag skulle åka hem med en helt annan känsla än den jag kom dit med. Jag är rörd på djupet över hur fint jag välkomnades tillbaka. Många av er som är på plats ser jag som nära vänner, och ni tog emot mig igen som en sån. Några har jag inte träffat på åratal, men det kändes ändå som om det inte var länge sen vi sågs. Pokersverige är på många sätt en brokig skara, men värmen i communityt är svår att hitta någon annanstans. Det var först där, på plats i Bratislava, som jag insåg, eller kanske vågade erkänna, hur mycket jag faktiskt saknat det. Inte spelet i första hand, men människorna och gemenskapen. Allt det där som byggs upp mellan långa dagar i turneringslokaler, hänget i sena kvällar i hotellbarer, frukostar med vänner, snacket i pauserna. Skratten, historierna, värmen.

Poker-SM i Bratislava utan att jobba

Det var andra gången jag var på ett SM utan att jobba med rapportering. Förra gången var 2019, då jag åkte till Tallinn enbart för att spela Omaha-turneringen och hänga. Den här gången fanns en extra dimension: jag fick ta med min sambo Therese och visa henne det som varit mitt andra hem i så många år. Hon fick se allt jag pratat om, alla dessa människor som nu blev till levande ansikten.
Under veckan arrangerade jag och Therese tre pubquiz. Jag älskar frågesport, både som deltagare och arrangör, och det här var inget undantag. Det var fantastiskt roligt och en förmån att få göra det just här under SM.
Ett fint återseende under veckan var att träffa min förra poddkollega Magnus Betnér, som jag inte sett på flera år. Han var på plats med sin familj och tillsammans rodde de hem segern i det första quizet. Stort grattis till dem och till alla övriga vinnare i de andra två. Och tack till alla som kom, deltog och gjorde detta till något mer än bara frågesport.
Ett annat stort plus var att jag fick med mig ett gäng kollegor från mitt nuvarande arbete också, även några som inte är pokerspelare. Även där fick jag bevittna spelarkollektivets fantastiska fina förmåga att inkludera människor, och jag fick dessutom se mina jobbarkompisar lira lagpokern. Det är för övrigt ett arrangemang vi måste prata mer om; där finns själva essensen av allt jag älskar med pokervärlden. Gemenskapen, stämningen, och beviset på att alla kan vara med. Du behöver inte vara någon proffsspelare, eller ens ha någon stor erfarenhet av poker. Det är en turnering som bygger på gemenskap och spelglädje.

Jag ville turista i Bratislava

Min egen plan var inte att spela någon poker i Bratislava. Jag hade utöver quizzen tänkt mig att vara turist, titta på staden och hänga med folk. Men som så ofta med poker blev det inte riktigt som jag tänkt mig. På torsdagskvällen fann jag mig sittande i charityeventet, och upptäckte att jag även hade saknat att spela själva spelet. Att det dessutom var för en god sak gjorde det hela ännu bättre. Nära 5000 euro samlades in till cancerfonden, och både spelare och samarbetspartners bidrog generöst.
Jag fick dessutom ynnesten att innan SM-veckan intervjua pingisproffset Kristian Karlsson, och sedan dessutom träffa och hänga lite med honom på plats i Bratislava. Han är inte bara en världsspelare i sin sport, utan också en passionerad pokerspelare och en sympatisk person. Under veckan ställde han upp på att bli utmanad i pingis för en mindre summa, där allt gick till välgörenhet. Ännu en sak som gör att SM-veckan blir mer än bara poker.
Jag fick nöjet att gästa SM-podden Seat Open, med Mau och Wise, inte bara en gång utan två. Briljant! Och dessutom en föredömligt snygg produktion, med två poddvärdar som är som gjorda för uppdraget. Jag är, som många vet, själv en hängiven poddare, och det var mysigt att se kemin mellan de två. Även pokerproffset Jerry Ödeen gästade podden, och det berörde mig verkligen. Jerry är en fantastisk representant för det svenska proffskollektivet, klok, ödmjuk och rolig. Något han verkligen visade i podden. En class act, helt enkelt.
Under min resa fick jag även vara med och presentera två nya medlemmar i Swedish Poker Hall of Fame: Niklas Åstedt och Noelia Ivars Rico. Två ytterst värdiga namn. Niklas, med sina enorma internationella meriter och sin långa dominans på högsta nivå, och Noelia, som kombinerar framgångar vid borden med ett genuint engagemang för andra människor. Och bägge två fina människor som jag verkligen uppskattar på ett personligt plan.
Och så fick jag återse min vän Olof Haglund, som jag träffar alldeles för sällan. Under veckan hade han redan hunnit med att bli svensk mästare i Sviten Special, hans femte SM-titel. Tyvärr hade jag och Therese inte hunnit ner då, så vi fick nöja oss med att gratulera i efterhand. Ingen annan i Sverige har fler SM-titlar än Olof, och listan är dessutom kryddad med en mainseger och en titel i anrika mörkpokern. All respekt. Att dessutom få räkna honom som en nära vän är något jag värderar högt.

SM-vecka full av vinnare

Grattis också till alla andra nykorade svenska mästare. SM-veckan är full av individuella prestationer och personliga berättelser, och även om jag inte längre är där i reporterrollen så blir jag glad när människor jag följt och lärt känna under så lång tid får framgångar. Även om SM i första hand inte handlar om tävlingen och pengarna, så är det klart att det spelar in. Framför allt för att en titel i förbundets SM är symboliskt stort. Det är inte så jäkla lätt att förklara för utomstående tyngden i ett WSOP-armband, eller en EPT-seger, men svensk mästare är en prestation som alla förstår.
Till sist vill jag rikta ett tack till Andreas och hela arrangörsstaben, samt Mau och Svenska Pokerförbundet, för ett grymt genomfört SM. Det är lätt att ta sådant för givet när man är på plats, men det ligger en enorm mängd arbete bakom att få allt att flyta, att skapa en miljö där människor kan mötas, tävla och trivas. Tack för den här veckan, och än mer för det ni gjort och gör för svensk poker.
Jag har öppnat den här dörren igen, och även om min historia som liverapportör har nått vägs ände, kommer jag inte stänga dörren till er i det svenska pokerkollektivet igen. Jag vet inte hur mycket jag kommer att doppa tårna i pokervärlden framöver, men i någon form är jag ändå tillbaka. Det förstod jag till fullo under de här dagarna i Bratislava, och det beror till fullo på er, ni som är svensk poker. Tack för det och för att ni finns. Vi ses på SM nästa år!

//Erik “Valterego” Rosenberg