Mötet med finansmarknadsminister Niklas Wykman: nyfikenhet, sakfrågor

Det blev ett riktigt bra möte med Niklas Wykman. Vi fick ett mycket trevligt mottagande av Moderata Ungdomsförbundet (MUF):s pressekreterare (som bland annat låg bakom Musikhjälpen-auktionen), och därefter ett avslappnat samtal med ministern där även hans presstalesman deltog.

Det märktes snabbt att Wykman var förberedd, både med ett inlånat schackbräde och, viktigare, genom att vara insatt i min roll som ordförande för Svenska Pokerförbundet och intentionen med vårt möte från vår sida.

En genuin nyfikenhet på svensk poker och en tydlig problemkärna

Ministern var uppriktigt frågvis kring hur den svenska pokerscenen ser ut i dag och vad jag ville diskutera. Jag lade fokus på den största systemfrågan vi ser just nu: licenssystemet för kortspel i turneringsform.

Det är svårt att komma runt en enkel verklighetscheck: när det bara finns en renodlad klubb med aktiv licens samtidigt som det finns ett stort antal klubbar runt om i landet som verkar utan licens, då pekar det på att själva licensen (utformningen) inte matchar verkligheten.

Och om hobbyspelarna fick välja är min övertygelse tydlig: de skulle hellre spela hos en licensierad aktör än en olicensierad om licensen faktiskt gick att använda i praktiken.

Tillsyn, trygghet och spelansvar: där måste vi vara

Jag lyfte också det som i dag blir konsekvensen av ett system som inte fungerar: när verksamhet hamnar utanför licensramen finns det ingen tillsyn, ingen KYC och ingen tydlig säkerhet varken för arrangörer eller spelare. Det gäller även personer som befinner sig i riskzonen för att utveckla spelproblem.

Just den sistnämnda delen verkade vara en viktig faktor för Wykman och där är vi helt överens om riktningen. Problemet i nuläget är att man varken vet vilka som spelar, för vilka belopp, eller hos vilka arrangörer. Ett förbättrat licenssystem skulle därför inte bara ge ökad kontroll, utan även:

• högre trygghet för spelare och arrangörer
• mer transparens i kapitalflöden
• bättre förutsättningar för förebyggande arbete och tidigare upptäckt av spelproblem

Förslag: små justeringar som kan ge stor effekt

Min uppfattning är att det med relativt små förändringar går att skapa ett avsevärt bättre licenssystem, ett som inte “skjuter snett” och i praktiken begränsar seriös verksamhet.

Här är de förändringar jag tog upp:

• Höj taket för inköp i turneringar. I dag är maxbeloppet kopplat till prisbasbeloppet (i praktiken ca 1 480 kr). En mer rimlig maxgräns skulle kunna vara runt 3 000 kr (eller något högre), inklusive avgift/rake.
• Tillåt re-entry-format, så länge taket per inköp hålls.
• Avskaffa gränsen för antal deltagare (i dag 48).
• Öppna upp för fler spelformer (i dag är reglerna begränsade till vissa varianter).
• Ta bort begränsningen om max två turneringar per dag / en i taget.
• Tillåt restaurangkasinon att erbjuda poker samtidigt som ordinarie kasinospel är öppna.
• Se över licensformer och avgifter. I dag skiljer det stort mellan juridisk licens (80 000 kr) och privat licens (25 000 kr). Här behöver man tydligare anpassa efter om det rör sig om kommersiell aktör eller förening.

Vi var också inne på att poker sannolikt hamnat i skymundan när spellagstiftningen främst fokuserat på andra vertikaler och att kunskapen om behov och marknad inte alltid hunnit ikapp.

Wykman försäkrade mig om att han skulle ta frågan vidare med tjänstemän på Finansdepartementet och väcka licensfrågan internt.

Vi berörde även hur våra tidigare remissvar tagits emot av Sveriges riksdag, och landade i att det historiskt inte alltid funnits anledning för beslutsfattare att “zoomat in” på pokerfrågorna specifikt, vilket i sig säger något om behovet av fortsatt dialog.

Onlinepokern och kanaliseringen

Samtalet touchade också onlinepokern: varför kanaliseringen tappar mark och vad som i praktiken driver spelare till olicensierade alternativ. Jag lyfte att det ofta handlar om utbud, licensiering av mjukvara  men framför allt bonusar.
Icke svensk-licensierade sajter erbjuder helt enkelt mer, medan svensklicensierade aktörer i dag främst håller sig till välkomstbonus och sällan vill gå längre.
Vi spelare hamnar emellan.

Och schacket?

Schackdelen då: det visade sig att Niklas är riktigt vass. Men stortsint som han är tog vi även en snabb runda Chicago – det är fortsatt mitt spel  och den svarta boken har fått ytterligare en skalp.

Vi tackar för ett öppet och respektfullt möte. SvePof fortsätter att driva frågan om ett licenssystem som stärker trygghet, transparens och spelansvar utan att slå undan benen för seriösa klubbar och föreningar runt om i landet.

Nästa steg, mer konkret

Nu har vi fått en mycket värdefull ingång till spelministern och fått ett bra tillfälle att förklara behovet av en översyn av nuvarande del av spellagstiftningen som berör poker.
Min rekommendation till nästa styrelse blir att följa upp detta möte till våren, efter önskemål av Niklas själv, med ett dokument som presenterar olika relevanta datapunkter.
Bland annat att redogöra för hur “klubbekosystemet” ser ut, vilka incitament klubbar/föreningar kan behöva för att söka licens, hur man kan arbeta aktivt med (mot) problemspelande, vilka ändringar i licensen som kan behövas och mer därtill.

Jag hoppas att nästa styrelse får mandat att följa upp detta genom att godkänna visionsplanen för nästa verksamhetsår. Det är avgörande för vilken konstellation styrelsen kommer att ha närmaste framtiden.