Ibland går man från ett möte med känslan av att någonting faktiskt har hänt. Man har fått en euforisk känsla som får en att sväva något.
Rundabordssamtalet på Finansdepartementet om det svenska licenssystemet för landbaserade poker arrangörer var ett sådant möte.

När vi från Svenska Pokerförbundet började driva frågan om dagens licenssystem för landbaserad turneringspoker var utgångspunkten ganska enkel.
Sverige har ett regelverk som inte fungerar för den pokerverksamhet som faktiskt bedrivs i landet. Resultatet har blivit en mycket låg kanalisering till det licensierade systemet, samtidigt som spelarskyddet i praktiken är betydligt svagare än det borde vara.

Det är därför vi har lagt fram konkreta förslag på förändringar.

Vid rundabordssamtalet fick vi för första gången möjlighet att diskutera dessa frågor tillsammans med i princip hela den relevanta spelpolitiska kedjan.

På plats fanns:
Finansdepartementet,
Spelinspektionen,
Folkhälsomyndigheten,
Visita,
Branschföreningen för Onlinespel/ BOS som representerades generalsekreteraren och GGPokers ägare NSUS,
Spelbranschens Riksorganisation/SPER som representerades av medlemmarna Svenska Spel och FDJ United/Unibet samt
Oden Poker, som i dag är den enda pokerklubben som bedriver verksamhet med licens enligt det nuvarande systemet

Svenska Pokerförbundets arbete stod i centrum

Mötet fick, en för oss, väldigt positiv start.
Andreas Hamrén från Finansdepartementet hälsade alla välkomna och konstaterade att anledningen till att vi satt runt bordet var att Svenska Pokerförbundet hade uppmärksammat bristerna i dagens licenssystem.

Finansmarknadsminister Niklas Wykman hade därefter initierat arbetet med att titta på hur systemet kan förbättras och vilka förändringar som behöver genomföras.

Det var naturligtvis väldigt roligt att höra, att vi fick cred för att ha fått till detta och att det uppmärksammades av flera andra.
Men framför allt var det ett kvitto på att det arbete vi gjort faktiskt har fått genomslag. Från våra första kontakter med departementet, våra konkreta förslag och den offentliga debatten genom artiklar, intervjuer, poddar och radioinslag har frågan nu flyttats till ett bord där myndigheter, branschorganisationer, operatörer och andra berörda aktörer diskuterar hur systemet kan förändras.

Det är ett stort steg framåt.

Ingen motsatte sig våra förslag

Varje deltagande organisation fick ungefär fem minuter på sig att beskriva vilka problem man ser med dagens system och vilka möjligheter eller utmaningar som skulle kunna uppstå vid en förändring.

Det kanske mest anmärkningsvärda från hela mötet var detta:

Ingen av deltagarna framförde någon egentlig invändning mot Svenska Pokerförbundets föreslagna förändringar.

Tvärtom fanns det en bred förståelse för att dagens system behöver moderniseras.

BOS generalsekreterare Gustaf Hoffstedt betonade att kanalisering är lika relevant för landbaserat spel som för online och uttryckte ett tydligt stöd för vårt arbete. Han hänvisade också vid flera tillfällen till den debattartikel vi tidigare publicerade i Aftonbladet och de konkreta problem som vi där lyfte fram.

SPER och de deltagande spelbolagen såg också behovet av förändring.

Svenska Spel lyfte bland annat den starka kopplingen mellan livepoker och onlinepoker. Den verkligheten ser man i den dagliga verksamheten. Samtidigt är skillnaden mellan hur poker får bedrivas online och hur samma spel regleras live i dag väldigt stor.

Spelinspektionen ser också problemen

En av de viktigaste delarna för mig var Spelinspektionens syn på frågan.
Myndigheten konstaterade att regelverket för landbaserad turneringspoker bygger på ett äldre underlag och att pokerfrågan inte fått samma uppmärksamhet som onlinemarknaden i samband med och efter omregleringen 2019.

Inte heller från Spelinspektionens sida framfördes några principiella invändningar mot de förändringar vi föreslagit.
Det betyder naturligtvis inte att varje detalj automatiskt kommer att bli exakt som Svenska Pokerförbundet föreslagit. Så fungerar inte ett lagstiftningsarbete.

Men det viktiga är att vi verkar vara överens om själva problembilden.
Spelinspektionen vill självklart se fler licensierade arrangörer.

Där var vårt budskap samtidigt tydligt.

Vi kan aldrig garantera att en pokerklubb kommer att söka licens.

Vad staten däremot kan göra är att skapa en licens som faktiskt är relevant att söka.
Om reglerna moderniseras och licensen blir praktiskt användbar kan arrangörer inte längre hänvisa till att systemet i sig gör en fungerande pokerverksamhet omöjlig. Väljer man därefter ändå att bedriva olicensierad verksamhet är det ett helt annat beslut och då måste man också vara beredd på konsekvenserna.

Mer kontroll, inte mindre

En annan väldigt viktig diskussion hade vi med Folkhälsomyndigheten.
Jag var orolig att våra förslag på ändringar skulle kunna tolkas som om att vi hade ett liberalt perspektiv på ett eventuellt nytt regelverk, vilket skulle kunna innebära ett sämre spelarskydd.

Vårt förslag bygger på motsatsen.

Vi vill skapa ett system där staten får bättre kontroll över arrangörerna och där spelarna får ett bättre skydd.
Folkhälsomyndigheten hade flera bra synpunkter kring detta och såg positivt på ambitionen att kombinera ett mer fungerande licenssystem med ett starkare skydd för spelarna.

En fråga som blev särskilt tydlig var Spelpaus.

I dag saknas den kopplingen för den här typen av landbaserad pokerverksamhet. En person kan alltså ha stängt av sig från licensierat spel genom Spelpaus men ändå spela poker i en landbaserad verksamhet som inte omfattas av systemet.

Det var tydligt att flera aktörer runt bordet inte visste att det fanns ett kryphål. Vilket återigen bara bevisade vår sakfråga om att licenssystemet är trasigt.
Vi vill därför se en lösning där Spelpaus kan integreras även här. Spelinspektionen såg inte heller några uppenbara tekniska hinder för att utveckla ett sådant system med dagens digitala lösningar och identifiering.

För oss är principen viktig:

Ett modernare regelverk ska inte innebära mindre ansvar. Det ska innebära större ansvar MEN det ska inte vara krångligt för arrangörer att ha en licens.
En viktig del av att presentera ökade incitament för arrangörer att inneha licens är bland annat att själva onboardingen ska vara så smidig som möjlig och att hjälp och vägledning med att bilda förening och söka licens ska vara tillgängligt.

Pokerförbundet är berett att ta större ansvar

Vi var också tydliga med att Svenska Pokerförbundet själva är beredda att ta en betydligt mer aktiv roll om ett nytt system kommer på plats.

Det kan handla om att tillsammans med relevanta parter utveckla gemensamma standarder för turneringsregler och olika pokervarianter.
Det kan också handla om utbildning, kvalitetssäkring av turneringsledning och andra funktioner som behövs för att skapa en seriös, trygg och professionell svensk pokermarknad.

Förbundet ska inte vara en tillsynsmyndighet.
Men vi besitter kunskap om svensk poker, spelarna och den praktiska verkligheten ute på klubbarna. Den kompetensen tycker jag att man ska använda.

Vad händer nu?

Innan mötet avslutades ställde jag den kanske viktigaste frågan till Finansdepartementet:

Vad händer nu?

Vi har haft möten. Vi har lämnat våra synpunkter. Vi har skickat in konkreta förslag. Spelinspektionen och andra aktörer har bidragit med sina perspektiv. Nu har dessutom berörda organisationer samlats runt samma bord.

Vad är nästa steg?

Svaret från Andreas Hamrén var ungefär det man kan förvänta sig från Regeringskansliet i ett politiskt känsligt läge.
Arbetet fortsätter tills någon säger något annat.
Och där befinner vi oss nu.

Valet innebär naturligtvis en osäkerhetsfaktor. Jag har personligen aldrig räknat med att ett helt nytt system skulle kunna vara färdigt redan i år, även om jag hade hoppats att processen skulle hinna komma ännu längre före valet.

Men frågan försvinner inte på grund av ett valresultat.
Problemen finns kvar oavsett vilken regering Sverige har.

Kanaliseringen till det licensierade systemet är i praktiken obefintlig. Spelarskyddet är otillräckligt. Olicensierad poker bedrivs samtidigt runt om i Sverige.
Att låta dagens system fortsätta oförändrat löser ingenting.

Vi är enade

Det viktigaste jag tar med mig från rundabordssamtalet är därför inte ett löfte om exakt när reglerna kommer att förändras.

Det är den breda samsynen.

När vi började driva den här frågan var det Svenska Pokerförbundet som pekade på problemen.
Nu sitter Spelinspektionen, Folkhälsomyndigheten, branschorganisationer, spelbolag och andra berörda aktörer vid samma bord och konstaterar att systemet behöver förändras.

Dessutom har mötet gett oss nya och bättre kontaktvägar. Vi har redan haft fortsatt dialog med flera av deltagarna, bland annat BOS, och vi har etablerat värdefulla kontakter med både Spelinspektionen och Folkhälsomyndigheten.

Det är precis så ett förbund ska arbeta.

Vi ska representera pokerspelarna. Vi ska representera arrangörerna.
Vi ska vara konstruktiva. Vi ska kunna presentera lösningar, inte bara klaga på problemen. Och när det behövs ska vi vara jobbiga nog för att frågorna inte ska kunna läggas åt sidan. Vi är passionerade över just detta och vågar ta plats.

Efter rundabordssamtalet känner jag mig mer övertygad än tidigare om att vi är på rätt väg.

Nu gäller det att se till att arbetet också leder hela vägen fram.
Men, i ärlighetens namn, tycker jag att det tar för lång tid. Våra förslag på ändringar är förordningar som sittande regering hade kunnat hantera tämligen snabbt, det behövs inga direkt ändringar i spellagstiftningen.

Vi har dessutom flera andra big bets för kommande år, där behövs det ändringar i spellagen.
Behov av licensierat cash game/kontantspel, den horribla beskattning av poker online och varför det leder till avsevärt sämre villkor för svenska pokerspelare där vi inte får ta del utav cashback/rakeback program eller andra löpande bonusar.
Systemet är trasigt på flera håll.

Det behövs ändringar och för det behövs motivation och energi att följa upp och driva sakfrågor. Därför vore en win viktig nu.

Och att poker Sverige håller sams.

Mauritz Altikardes
Ordförande
Svenska Pokerförbundet