Sammanfattning av mötet med Finansdepartementet

När jag väl kommit till rätt entré och legitimerat mig blev jag hänvisad till ett mindre sammanträdesrum där jag träffade en av Niklas Wykmans stabspersonal och två ”tjänstekvinnor”.

Efter en kort introduktion lämnades jag ensam med tjänstemännen och vi inledde mötet efter den förutbestämda agendan som hade kommunicerats ut innan.
Den formella delen av mötet inleddes med en intressant kommentar:
”Vi kommer endast att diskutera det som är på agendan” (ungefär, det lät inte så hårt) som om att man hade en föraning om att jag skulle ta upp punkter som inte var på agendan, bland annat kontantspel och dess brist på utrymme i den specifika diskussionen som gäller licenssystemet.

Vi får anledning att återkomma till detta senare här nedan.

Insamling av information

Det blev ganska tidigt klart att detta möte endast handlade om att Finansdepartementet skulle samla in information och förbundets förslag samt åsikter gällande de olika agenda punkterna.
Precis det man kommer att göra med Spelinspektionen, troligen någon organisation som verkar mot problemspelande och andra instanser.
Syftet blir sedan att komma med förslag på ändringar vad gäller licenserna, skicka ut förslaget till olika remissinstanser, samla in svar och eventuellt modifiera förslaget. Därefter skall det gå till beslut.

Det var inte en fråga om att ventilera olika åsikter under detta möte, utan det handlade om att dessa två tjänstemän skulle ta in information om hur det ser ut bland föreningar/klubbar idag, vilka förslag vi har på ändringar för att göra licenssystemet så pass attraktivt att flera söker licensen.
Agenda punkterna var i fokus.
Tjänstemännen var engagerade, följde upp med frågor och tog anteckningar på löpande band.

Finansdepartementets Agenda

Ja, agendan skickades ut i slutet på förra veckan och låg till grund för detta möte.
Punkterna kan ni se i Dagordningen, dock så flyttades ordningen och jag tar dessa i den ordning jag vill minnas att dom kom i:

• Första punkten som togs upp kan tolkas som en inledning.
”Uppfattar vi, Svepof, att licensförfarandet är krångligt, svårt att söka?”

Här var min respons att det inte är krångligare än vad man kan förvänta sig när man har med stat och myndigheter att göra. Det går att göra processen mycket enklare och förbundets samt kanske även Spelinspektionens uppgift borde vara att ta fram vägledande material för att göra processen så smidig, enkel på ett korrekt sätt från början.

Jag klargjorde att det i sig är inte anledningen till att föreningar inte söker licens – utan att det är helheten, vad licensen innebär, hur den begränsar verksamheten och inte erbjuder det pokerspelare vill ha idag.

Därefter fortsatte vi att diskutera begränsningarna istället.

• Insatser: Idag får en turnering max kosta 1/40 prisbasbelopp vilket är ca 1480kr inklusive avgift (turneringsavgift).
Vårt förslag är att höja denna cap till minst 1/8 prisbasbelopp vilket motsvarar ca 7400kr.
Argumenten, från vårt perspektiv, är logiska: vi pekade på att när CC var öppet kunde man spela turneringar som kostade över 3000kr varje vecka med re-entry/rebuy format. Det går att spela för avsevärt högre belopp online varje dag osv.
Dessutom innebär inte en höjd cap att arrangörer kommer att arrangera turneringar med max inköpet, det handlar om att ha utrymme att göra det. Det är ändock spelarnas intresse som styr.

• Antalet deltagare: idag är det cappat till max 48p. Detta hämmar turneringar, arrangörer och spelare. Även om få klubbar har utrymme eller utrustning för mer än 48p kan man som bekant arrangera större turneringar med dag 1A, dag 1B mm. I dagsläget går inte det. Vi rekommenderar att ta bort denna begränsning rakt av.

• Re-entry/rebuy, efter att ha förklarat skillnaden rekommenderade vi att tillåta detta fullt ut men i korrelation till det, eventuellt, höjda maxtaket på inköp.
Med ett högre maxtak i linje med vår rekommendation behöver man inte ens inkludera denna viktiga modalitet i licensen ens.
Dock behöver formuleringen ”insatser måste göras innan spelet påbörjas” helt omskrivas i förordningen då denna begränsar re-entry/rebuy.

• Spelformer, idag ges licens för kortspel i turneringsform endast för spelformer som innehåller gemensamma och individuella kort. Detta är inte förenligt med vad pokerspelare vill ha idag. Vi förklarade hur mixed games/special games fungerar och hur populära dessa spelformer är idag. Vi förklarade också att denna begränsning troligtvis kom för att säkerställa att CC kunde arrangera spel i dessa spelformer, exklusivt.
Vår rekommendation är så klart att ta bort denna begränsning helt och hållet för att tillåta kortspel i alla former.

• Krav på Licenshavare, denna punkt tog mest tid att diskutera.
Kraven på licenshavare idag gör det ointressant för eldsjälar där ute att ens vilja sätta sig vid skrivbordet för att söka en licens. Det måste bli enklare och tydligare och man måste förstå att de flesta arrangörer är duktiga på community och att hålla i pokerturneringar – organisatoriska delar är inte alltid något som kommer lika enkelt.
Med en ny licens, utformad för ideella föreningar/medlemsklubbar kan man istället fokusera på att ställa krav på verksamheten.
Reglera beteendet inte formatet.

• Licenstid, idag gäller licensen i 2 år, vår rekommendation att öka denna period till 3-5 år för att ge arrangörer en vettig chans att få igen sina investeringar över tid istället för att ha ett kort fönster som 2 år.

• Antalet turneringar, idag får man arrangera max 2 turneringar per dag vilket hämmar ”festival” liknande upplägg där man kan arrangera flera turneringar under en och samma dag. Samtidigt är detta i sig inget direkt problem för den svenska pokerscenen. Det denna begränsning hämmar är så klart en traditionell EPT i Stockholm.
Däremot är punkten att endast en turnering kan vara igång samtidigt mer hämmande och detta poängterades under mötet.

• Licensavgifter, idag finns det två tillgängliga licenser för arrangörer.
Vi menar att den privata licensen som kostar 25000kr är orealistisk. Den kan tas bort, ändras eller behållas.

Oavsett bör en tredje licens införlivas, en som är anpassad för ideella föreningar. Denna bör kosta långt under 25000kr och paralleller drogs till Danmark där en licens kostar 1000DKK.
Man får inte glömma bort att det fortfarande ska betalas 22% skatt på turneringsavgifterna, då kan det vara vettigare att sänka licensavgifterna.

Nästa Steg

Efter att vi pratat om dessa punkter ovan, ett par rundor till, där jag också fått förklara exakt hur flödet för turneringar fungerar, hur man kan hantera omsorgsplikten som är en mycket viktig detalj för Finansdepartementet och jämfört den svenska pokerscenen med hur den europeiska scenen ser ut idag kom vi till hur processen för hela den här översynen av licensen kommer att se ut.

Svenska Pokerförbundet har fått inkomma med information och förslag på agendapunkterna. Andra instanser kommer också att få inkomma med information och förslag, bland dessa instanser kan man anta att Spelinspektionen, Spelberoendes Riksförbund och kanske någon polisiär myndighet hör till.

Därefter sammanställer tjänstemännen ett förslag som skickas vidare till remissinstanser som får återkoppla med åsikter om förslaget.
Det märkliga här är att det inte är självklart att Svepof kan bli en remissinstans, högst troligt att vi blir det men inte självklart – väldigt underligt när vi är den enda entiteten som vet bäst och mest om den svenska pokerscenen och att vi dessutom fått lämna information om hur det faktiskt ser ut ute i landet idag.
Därefter skall det ursprungliga förslaget eventuellt redigeras innan det blir ett skarpt förslag som sedan skickas vidare för beslut hos Finansdepartmentet.

Valet kan ställa till det

Det man ska tänka på är följande, vilket inte var helt klart för mig, att beställaren av denna utredning är Finansmarknadsministern Niklas Wykman och Finansdepartementet. Det är alltså en borgerlig regering som kan tänka sig att göra om licenssystemet så att den är mer i linje med vad som är mer anpassat efter spelarnas behov.

Skulle det bli regeringsskifte i samband med valet senare i år, och förslaget inte röstas igenom i tid skulle rent teoretiskt den nya besättningen hos Finansdepartementet förkasta förslaget och det skulle bli en ”papperskorgsprodukt” som tjänstemännen sa.

Vi som hängt med ett par år vad gäller de politiska ståndpunkterna som avser spel vet att de röd-gröna partierna INTE är ”friend of ours”.

Det är skillnad på Lag och Förordning

Dessutom, för att göra det än mer svårt, är det som så att vissa delar av licensförfarandet regleras av spellagen och vissa av spelförordningen.
Lagen är, så klart, mycket svårare att ändra på då det krävs riksdagsbeslut och många fler utredningar medan förordningar är enklare för sittande regering att ändra.
Beroende av vilka förändringar som nu kommer att ligga i det slutgiltiga förslaget kan det alltså antingen gå långsamt eller snabbt.

De punkter som nu diskuteras är dock att anse att ligga inom förordningar och därmed också lättare att få igenom, förutsatt att sittande regering även sitter kvar efter valet.

När sker ändringarna?

Jag är hoppfull, jag tror att vi kommer att se förändringar till det bättre men det kommer nog att ske i olika steg de kommande åren. Men vi är på väg åt rätt håll, bara att det tar tid.

Av förklarliga skäl kunde inte tjänstemännen ge något besked på hur snabbt en kommande förändring kan ske och det finns inget värde i att spekulera mer än nödvändigt.
Har vi kvar samma regering efter valet, tror jag att vi kan se beslut fattas i år, sedan när det rullas ut är en annan sakfråga.
Kanske vi är igång inom ett år?

Kontantspel

Som en sista punkt hann vi med att diskutera kontantspel/cash game, hur viktigt det är för många av spelarna att kunna delta i sessioner när det finns möjlighet och att klubbarna självklart skulle vilja, i vissa fall, erbjuda detta.

Dessutom, när CC fanns erbjöds detta för spelarna – nu finns det ingen legal möjlighet att erbjuda detta men behovet finns fortfarande.
Även om vi endast diskuterade förändringar av ett befintligt licenssystem för kortspel i turneringsform klargjorde jag att detta område också hanteras inom kort.
Det i sig inkluderar nog även ändringar i lagen vilket, som redogjort ovan, innebär längre transportsträckor och långt fler beslutsfattare.
Något att följa upp.